2013-08-27
16:42:21
Ecolodge Kenya!
Nytt favoritställe, The Eco-lodge i Kilifi.
Ecolodge ja… Vad ska man säga. När vi landade i Mombasa och inte blev upplockade kände vi båda att "NÄ NU VILL JAG FAN ÅKA HEM!". Javisst jag längtar mig blå och nu är det bara fyra dagar tills vi står på svensk mark igen…
…men, vi har återigen funnit en gömd pärla. Distant Relatives Ecolodge har definitivt varit ett av topp-3-ställena vi bott på.
Du börjar med att anlända, hälsa lite på personalen, ta en promenad runt platsen och beundra de otroligt vackra scenerierna som finns att beskåda i den Kenyanska djungeln. Efter en stund blir du visad till deras dorm, antingen en hydda eller ett lerhus där det står fyra eller fem hemmabyggda tvåvåningsängar av krokiga trädgrenar. Sängbottnen är av flätade palmblad och ger dig känslan av att ligga i en starkt spänd hängmatta. När du installerat dig i din säng och bytt om till minimala kläder är det dags att ta sig ett välförtjänt dopp i poolen. POOLEN! Så fort du känner dig ölsugen (vilket du gör rätt omgående) beger du dig till baren och frågar Steven om en Tusker (en lagom malltig ljus lager) och du behöver inte bekymra dig om pengar, personalen kommer ihåg vad du heter och alla har en nota som du betalar när du checkar ut. Framåt kvällen är det dags att äta middag. Om man sagt till innan kl 16:00 så kommer den automatiskt att dyka upp efter en stund (runt 19:00), ofta är det Peter själv som serverar iförd kockmössa och ett stort leende. även han minns vad du heter, nästan utan att du presenterat dig, och maten är alltid garnerad med fina komplimanger och kvicka skämt (Jag gillar Peter.) Sist av allt innan du går och lägger dig tar du dig en dusch i deras fantastiska Bambudusch! Det är alltså ett bambubuskage där de byggt in två duschar, där du ibland får oväntat sällskap av traktens apor som åskådare. De har inga vattentoaletter utan det är mulltoa med sågspån kisseparator och hela kittet, gå på morgonen eller kvällen för att slippa flugorna. Det känns lite som att vara ute på landet. På grund av detta så har vistelsen här känts mer som en safari än vårt besök i Krugerparken.
Det viktigaste här har ändå varit människorna! Personalen är fantastisk och ägarna är härligt bakissällskap. Vi har skaffat massvis med vänner här bland de andra gästerna. Superbrittiske Scott och hans svenska flickvänn Sofia som antagligen kommer stanna här för alltid. Störtsköne filmproducerande Hunter, som har Hollywood som backup ifall hans övriga projekt skiter sig… (någon är stört avundsjuk) …Aial och chasil från Israel som har fått oss sugna på att bege oss dit, nästan enbart för att prova deras Hummus!
Ecolodge har plåstrat om vissa av våra reseskador och fått oss att inse att världen är lite bra ibland, även utanför lilla trygga mellanmjölken.
Det finns dock en rätt tung verklighet här i Kilifi, Kenya. Lokalbefolkningen är mycket fattig och om någon kommer fram till dig för att prata handlar det inte om något annat än att få pengar av dig på det ena eller det andra sättet. Antingen har de en "business" någonstans eller så pratar de om att de inte har råd med mat, eller om sina sjuka barn och vill ha bidrag. Tyvärr leder det till att, i alla fall jag, blir mycket avogt inställd till "the lokals" och vill helst "bara slippa skiten" som jag så finkänsligt uttrycker mig.
Men vistelsen i Kenya har varit både fruktansvärt besvärlig och fantastiskt härlig hitintills.
Imorgon beger vi oss till Diani och ett ställe som har en stor vattenruschkana!
Sen blir det Nairobi en natt, vad som händer efter det…
…ja det kan ni nog gissa…
//En öldrickande solnedgångsbeskådande Svensk i djupa Afrikanska skogarna!
Ecolodge ja… Vad ska man säga. När vi landade i Mombasa och inte blev upplockade kände vi båda att "NÄ NU VILL JAG FAN ÅKA HEM!". Javisst jag längtar mig blå och nu är det bara fyra dagar tills vi står på svensk mark igen…
…men, vi har återigen funnit en gömd pärla. Distant Relatives Ecolodge har definitivt varit ett av topp-3-ställena vi bott på.
Du börjar med att anlända, hälsa lite på personalen, ta en promenad runt platsen och beundra de otroligt vackra scenerierna som finns att beskåda i den Kenyanska djungeln. Efter en stund blir du visad till deras dorm, antingen en hydda eller ett lerhus där det står fyra eller fem hemmabyggda tvåvåningsängar av krokiga trädgrenar. Sängbottnen är av flätade palmblad och ger dig känslan av att ligga i en starkt spänd hängmatta. När du installerat dig i din säng och bytt om till minimala kläder är det dags att ta sig ett välförtjänt dopp i poolen. POOLEN! Så fort du känner dig ölsugen (vilket du gör rätt omgående) beger du dig till baren och frågar Steven om en Tusker (en lagom malltig ljus lager) och du behöver inte bekymra dig om pengar, personalen kommer ihåg vad du heter och alla har en nota som du betalar när du checkar ut. Framåt kvällen är det dags att äta middag. Om man sagt till innan kl 16:00 så kommer den automatiskt att dyka upp efter en stund (runt 19:00), ofta är det Peter själv som serverar iförd kockmössa och ett stort leende. även han minns vad du heter, nästan utan att du presenterat dig, och maten är alltid garnerad med fina komplimanger och kvicka skämt (Jag gillar Peter.) Sist av allt innan du går och lägger dig tar du dig en dusch i deras fantastiska Bambudusch! Det är alltså ett bambubuskage där de byggt in två duschar, där du ibland får oväntat sällskap av traktens apor som åskådare. De har inga vattentoaletter utan det är mulltoa med sågspån kisseparator och hela kittet, gå på morgonen eller kvällen för att slippa flugorna. Det känns lite som att vara ute på landet. På grund av detta så har vistelsen här känts mer som en safari än vårt besök i Krugerparken.
Det viktigaste här har ändå varit människorna! Personalen är fantastisk och ägarna är härligt bakissällskap. Vi har skaffat massvis med vänner här bland de andra gästerna. Superbrittiske Scott och hans svenska flickvänn Sofia som antagligen kommer stanna här för alltid. Störtsköne filmproducerande Hunter, som har Hollywood som backup ifall hans övriga projekt skiter sig… (någon är stört avundsjuk) …Aial och chasil från Israel som har fått oss sugna på att bege oss dit, nästan enbart för att prova deras Hummus!
Ecolodge har plåstrat om vissa av våra reseskador och fått oss att inse att världen är lite bra ibland, även utanför lilla trygga mellanmjölken.
Det finns dock en rätt tung verklighet här i Kilifi, Kenya. Lokalbefolkningen är mycket fattig och om någon kommer fram till dig för att prata handlar det inte om något annat än att få pengar av dig på det ena eller det andra sättet. Antingen har de en "business" någonstans eller så pratar de om att de inte har råd med mat, eller om sina sjuka barn och vill ha bidrag. Tyvärr leder det till att, i alla fall jag, blir mycket avogt inställd till "the lokals" och vill helst "bara slippa skiten" som jag så finkänsligt uttrycker mig.
Men vistelsen i Kenya har varit både fruktansvärt besvärlig och fantastiskt härlig hitintills.
Imorgon beger vi oss till Diani och ett ställe som har en stor vattenruschkana!
Sen blir det Nairobi en natt, vad som händer efter det…
…ja det kan ni nog gissa…
//En öldrickande solnedgångsbeskådande Svensk i djupa Afrikanska skogarna!
