Johns och Vickys resa

När vi befunnit oss på hostelet Atlantic Point i två dagar skulle vi ut och haika med Kyle och Isma som jobbar på hostelet. In i en taxi, dagens destination; Lions head. Det finns flera stora berg i Kapstaden:

 

Signal hill (Vänster) och Lions head (Höger)

 

Som ni kan se så är Lions head rätt utstående i landskapet, vilket tydligen inte räckte för vår taxicaufför. Han hade inte en aning om vad det var för något trots att han bott i Kapstaden i fyra år. Tack och lov ligger början till bergsstigen rätt nära början till Taffelberget och det visste han minsann vad det var. Alltid något.

 

Stigen börjar en bit upp på berget så utsikten därifrån var helt okej. Redan här tyckte vi att det var fint. 

 

Såhär såg det ut nedifrån avtrampet, upp mot berget. 

 

Jag spatserar

 

Då var det dags att börja prommenera! Med solen i ögonen och grus i skorna satte äventyret igång!

 

Där är den, toppen. Ser inte så långt bort ut eller hur?

 

Det var rätt schysst utsikt längsmed stigen upp.

 

 

Det var gött att köra på den allra högsta punkten!

 

Det var allt från Lions Head! Riktigt uppfriskande men Bra jobbigt. Tack och hej - Leverpastej!

 

Lùcia på vårt hostel frågade oss lite i förbifarten sådär, andra dagen vi var här, "Hey, D'you guys sanna surf?" Och vi tittade på varann ett ögonblick och tänkte "Wattahell liksom vigöre". Och så skulle vi surfa två dagar senare. 

 

Jag var riktigt orolig för hur kallt det skulle vara i vattnet, jag menar Hey, det är Atlanten! Det är kallt även på Högsommaren!? Lùcia tyckte jag var fånig och sa att ställen låg i en skyddad vik, så strömmarna kom inte in där. Det är luuuugnt, lovade hon och surfinstruktören höll med. Jag förblev osäker. Men när vi senare efter en tjugo minuter lång bilfärd med fantastiskt omväxlande natur utanför fönstren gled in mot stranden var det inte längre bara jag som oroade mig för vattnet. Solen var i moln och vattnet piskade ilsket mot strandkanten. Huuuu.

 

Okej, jag förstår vad ni tänker, "Men herregud, det är ju bara lite vatten" men saken är att på min lista av fruktansvärt hemska saker så hamnar "att frysa" eller "kallt vatten" HÖGT upp i toppen. Och det är inte bara (även om det kanske är en stor del) att jag är bortskämd och tycker kyla är obekvämt, utan jag fryser faktiskt ganska lätt. I Australien fick jag tillochmed avsluta dyket innan min luft var slut, för jag fick hypothermia, eller hypotermi kanske det heter på svenska, vilket innebär att man skakar okontrollerat och det är ju faktiskt ganska farligt när man ska kontrollera massa prylar över tio meter under vattnet. Jag tar dessutom fantastiskt lång tid på mig att tina upp igen, och behöver lager på lager med tröjor och täcken och saker innan mitt kroppsframställda blåa läppstift ger med sig. Så JA, jag var faktiskt OROLIG. För jag ville ju inte missa lektionen liksom! 

 

Vi fick krångla ner oss i varsin våtdräkt, jag var lite för kort för min så den korvade sig under hakan, men man känner sig ju tveklöst lite maffig med en tiggt våtdräkt och håret slängande i vinden. Tjejen som skulle vara med oss i vattnet var till skillnad för föraren i bilden riktigt trevlig och glad och vi fick öva på att ligga på brädan på sanden och paddla och spänna magmusklerna och pointa med tårna och sånt. Sen var det dags att gå ut i vattnet. Och. Det var kallt. Verkligen kallt. Men det som var riktigt bra var att våtdräkterna värmde myyyycket mer än vad jag trodde att de skulle göra, så när fötterna domnat bort var det lungt! Det var bara att träna på. Och jeklar (!) vad roligt det var. Pappan du MÅSTE prova att surfa, det är helt fantastiskt kul!

 

 

 

Första sessionen skulle vi träna på att bara komma upp på brädan och glida med vågen, och bara det var så sjukt kul (Pappan - tänk bodysurf ggr 5!!) så jag hade kunnat fortsätta med det i en oändlighet. Efter ca 15-20 minuter skulle vi upp igen för att lära oss hur man kommer upp till stående, och vi fick också höra att vi var riktigt duktiga på att paddla. Efter en liten träning skulle vi i vattnet igen och försöka stå på brädan. OCH VI KUNDE!! Både jag och John visade oss vara rätt duktiga och lyckades stå en liten bit redan bland de första försöken. 

 

Så ja, surfning - fem av fem toasters KANONKUL! Det skall DEFINITIVT göras igen!!!

 

 

OBSOBS - Vi ska få bilder från surfskolan och då kommer de upp här, vänta med spänning!

Vi anlände trötta som jag vet inte vad i går vid halv nio - tiden till Kapstaden. Det första vi märkte vara att pengarna på bådas kort var slut, så med hungriga taxiförare på släp fick vi leta runt efter Wifi för att kunna föra över pengar. Till slut hittade vi ett och kunde ta taxin till Guest houset. Vår trevliga taxiförare berättade massor om staden och vi är så taggade nu på att åka runt och se allt!
Vår första natt här i Kapstaden hade vi bokat redan från Sverige, ett lite dyrare ställe med frukostbuffé och det var SÅ HIMLA FINT! Superhäftig inredning och efter ett flyg på 14 timmar och sen ett på 2 timmar så var det fantastiskt skönt att ha ett eget rum att duscha i och en stor fluffig säng att krypa ner i.

 

 

 

Nu har vi kommit till vårt boende för det kommande fem nätterna, något som ska vara det bästa hostelet i hela Afrika, och hittills är det fantastiskt, vi har pratat med en portugisk tjej som jobbar här, och hon är jättetrevlig och har gett oss massor med tips. Bland annat ska vi få besöka en av kåkstäderna med en kille som verkar ge en fantastisk tur dit. Jag är övertygad om att det kommer bli en väldigt spännande upplevelse.

 

Vi har också fått massa råd om hur vi ska vara försiktiga och vilka ställen man ska undvika nattetid, så ni oroliga föräldrar kan slappna av, vi har hjärnorna med oss. 

 

Det är lite sorgligt här just nu eftersom Nelson Mandela ligger på sjukhus och folk tror inte att han har lång tid kvar. På ett egoistiskt plan hoppas vi på att det inte händer något medan vi är här eftersom ett land i sorg kan vara speciellt. Men vi får se vad som händer.

 

Det känns helt otroligt att vara i AFRIKA, vi har träffat fler afrikaner sedan vi kom hit igårkväll än vad vi gjort i hela vårt liv i Sverige. Det ska bli spännande att lära känna attityden i landet och uppleva en ny kontinent. Jag tror vi kommer gilla Sydafrika.

 

Nu ska vi ge oss iväg med cykel och kika runt och äta lite lunch. Vi är på samma tideräkning som Sverige nu också vilket underlättar Skype-samtal, men ojoj vilken jetlag vi kommer ha närmsta dagarna. Klockan är ju liksom  nio på kvällen för oss i huvudet nu, fast den är 13 här!

 

Vi har jättebra wifi här, så vi hörs förhoppningsvis snart igen!

 

Kram!

 

PUUUSSSSS

 

 

Han är så glad över att fylla år att han inte kan sluta dansa. Få honom att dansa på här.