Johns och Vickys resa

 

Lùcia på vårt hostel frågade oss lite i förbifarten sådär, andra dagen vi var här, "Hey, D'you guys sanna surf?" Och vi tittade på varann ett ögonblick och tänkte "Wattahell liksom vigöre". Och så skulle vi surfa två dagar senare. 

 

Jag var riktigt orolig för hur kallt det skulle vara i vattnet, jag menar Hey, det är Atlanten! Det är kallt även på Högsommaren!? Lùcia tyckte jag var fånig och sa att ställen låg i en skyddad vik, så strömmarna kom inte in där. Det är luuuugnt, lovade hon och surfinstruktören höll med. Jag förblev osäker. Men när vi senare efter en tjugo minuter lång bilfärd med fantastiskt omväxlande natur utanför fönstren gled in mot stranden var det inte längre bara jag som oroade mig för vattnet. Solen var i moln och vattnet piskade ilsket mot strandkanten. Huuuu.

 

Okej, jag förstår vad ni tänker, "Men herregud, det är ju bara lite vatten" men saken är att på min lista av fruktansvärt hemska saker så hamnar "att frysa" eller "kallt vatten" HÖGT upp i toppen. Och det är inte bara (även om det kanske är en stor del) att jag är bortskämd och tycker kyla är obekvämt, utan jag fryser faktiskt ganska lätt. I Australien fick jag tillochmed avsluta dyket innan min luft var slut, för jag fick hypothermia, eller hypotermi kanske det heter på svenska, vilket innebär att man skakar okontrollerat och det är ju faktiskt ganska farligt när man ska kontrollera massa prylar över tio meter under vattnet. Jag tar dessutom fantastiskt lång tid på mig att tina upp igen, och behöver lager på lager med tröjor och täcken och saker innan mitt kroppsframställda blåa läppstift ger med sig. Så JA, jag var faktiskt OROLIG. För jag ville ju inte missa lektionen liksom! 

 

Vi fick krångla ner oss i varsin våtdräkt, jag var lite för kort för min så den korvade sig under hakan, men man känner sig ju tveklöst lite maffig med en tiggt våtdräkt och håret slängande i vinden. Tjejen som skulle vara med oss i vattnet var till skillnad för föraren i bilden riktigt trevlig och glad och vi fick öva på att ligga på brädan på sanden och paddla och spänna magmusklerna och pointa med tårna och sånt. Sen var det dags att gå ut i vattnet. Och. Det var kallt. Verkligen kallt. Men det som var riktigt bra var att våtdräkterna värmde myyyycket mer än vad jag trodde att de skulle göra, så när fötterna domnat bort var det lungt! Det var bara att träna på. Och jeklar (!) vad roligt det var. Pappan du MÅSTE prova att surfa, det är helt fantastiskt kul!

 

 

 

Första sessionen skulle vi träna på att bara komma upp på brädan och glida med vågen, och bara det var så sjukt kul (Pappan - tänk bodysurf ggr 5!!) så jag hade kunnat fortsätta med det i en oändlighet. Efter ca 15-20 minuter skulle vi upp igen för att lära oss hur man kommer upp till stående, och vi fick också höra att vi var riktigt duktiga på att paddla. Efter en liten träning skulle vi i vattnet igen och försöka stå på brädan. OCH VI KUNDE!! Både jag och John visade oss vara rätt duktiga och lyckades stå en liten bit redan bland de första försöken. 

 

Så ja, surfning - fem av fem toasters KANONKUL! Det skall DEFINITIVT göras igen!!!

 

 

OBSOBS - Vi ska få bilder från surfskolan och då kommer de upp här, vänta med spänning!