Johns och Vickys resa

Då var det gjort.

Nu sitter vi på ett Café och Vicky har fått stilla sitt alltmer uppmärksamhetspockande kaffebegär. För en stund sen satt vi på Pizza Hut. Bästa vi gjort på länge, vi ville läka några av såren vi fått under resan hit.

Ni vet de där sköna historierna man har, den gången man gjorde något riktigt korkat.

På plommonstopsfesten då vi satt kvar långt efter att de andra gått hem och lagt sig. Då vi bestämde oss för att dricka upp ALL strårom (och resten av vad vi kunde hitta) som fanns kvar.

Eller då vi efter 170 bestämde oss för att åka rullstol över berghäll i skog och sen göra kaffeved av nämnda fordon.

Detta är inte en sån historia.

Om ni befinner er i Vietnam, åk inte 24timmarsbuss, för att sedan kunna skryta med att ni gjort det. Gör det om ni måste men bara om alla andra alternativ flugit sin kos.

Jag kommer nog aldrig mer bli så oskyldig och okunnig som jag var innan. Jag vill aldrig mer se en baguette eller känna smaken av ljummen gurka i vinäger.

Jag är äldre och visare än va jag var igår.

//en nu mycket nöjd och mätt John.