Johns och Vickys resa

 

Permits fanns det inga så klart. Det var fullbokat i tre dagar framåt och i och med att Puerto Princesa inte har jättemycket att erbjuda förutom Underground River-tours och restauranger med spett-grillad gris så kändes det inte helt värt att vänta i tre dagar på att det skulle gå att åka. Too bad, tänkte vi och åkte till det enda köpcentret i stan istället. Nästa planerade anhalt efter PP var El Nido - så vi tänkte helt enkelt åka dit tidigare. 

 

Samma kväll när vi passerade receptionen på hotellet hade jag knappt hunnit berätta att vi inte fick några tillstånd förr än tjejen därbakom ringt ett samtal och fixat hela turen för oss ändå. En kontakt till henne trollade fram två eftermiddagspermits ur bakfickan och hela grejen var bokad på ca tre minuter. Underground River - here we come.

 

Så nästa morgon satte vi oss i en mini-van tillsammans med fyra filippinare från Manila, två anda Filipinos - gissningsvis far och son och den gravida tour-guiden. Bilresan gick som vilken annan asiatisk minivan-tur som helst, alltså i 190 km/h och med svängar som skulle göra Tony Richardson åksjuk. Det innebar en del sightseeing dock och det mest sammanfattande man kan säga om Filippinerna är nog att det är vackert och fattigt. För här ser man verkligen fattigdomen på ungefär samma sätt som i Vietnam. Allt är slitet - så slitet - och i många av husen vi passerade skulle vi inte ens låta höns bo i Sverige. Men samtidigt är alla man möter väldigt trevliga och glada och naturen är fantastisk! 

 

Eftersom vi hade eftermiddagspermits till floden stannade vi först vid Ugong Rock. Den stora sten- och grottsamlingen har fått sitt namn från att många delar av berget kloinkar när man knackar på det - något som kommer från höga halter metall i stenen om vi förstod det rätt. Vi fick en guidad tur genom några rätt häftiga grottor (vi har ju tyvärr blivit lite bortskämda efter att ha grottklättrat på Borneo, så det var inte det bästa vi sett men helt klart coolt) och insåg snart att vi hade en riktig krutmorsa i gänget då en av kvinnorna i gruppen ivrigt klättrade upp på klipporna och uppmande alla andra att swinga sig i lianerna ner därifrån. "It's perfectly safe!" intygade hon sin dotter "I am your Mother and you shall always trust me!". Hon stod för halva behållningen faktist när hon ivrigt poserade framför alla stenformationer och vägrade höra på när hennes dotter tyckte hon var "too short" eller "too old" för att klättra och hoppa. Skön!

 

Efter vår Spelunking - som det fräsigt nog heter att klättra med rep i en grotta - var vi uppe på toppen och sättet att ta sig ner på? ZIP LINE! John Höjdskräck Bergström hade kallsvettats ända sen vi fick höra att det ens fanns en sådan på området, men väl däruppe skrattade han faran mitt i ansiktet och klev likt en riktig karl upp på pallen för att köra "Superman" vilket innebär att man hänger från ryggen med armar och ben fria - som Stålmannen helt enkelt! Hela personalen fick sig ett gott skratt när han for iväg och ylande som en lycklig dåre. Jag följde tätt efter med kamera i högsta hugg, så film från bådas turer kommer så fort vi har ett samarbetsvilligt internet. Vi är dösnygga så förbered er på att bli Blown. Away. By. Handsomeness. 

 

Lunchen var ytterligare en på temat "Vad är mat, och vad är annat?" då 70% av rätterna i den halvljumma buffén luktade kattmat och bestod av oidentifierbara bitar av kött (?) och fisk och grönsaker. Vi hittade en rätt som var okej, men hällde diskret ut vattnet ur våra glas i en blomkruka då John efter att ha smakat inte var helt säker på om det verkligen var purified (magen hans bekräftade att det inte var det dagen efter). Efter ca tjugominuters väntan fick vi kliva i en extremt högljudd banka (långsmal träbåt) och sakta puttra i väg mot "flodplatsen".  

Grotturbåtarna avgick från en liten sandremsa framför ett högt karstberg, skyltarna på platsen varnade för oblyga apor och stora ödlor och vattnet hade en pikant doft av guano (fladdermusbajs). Här fick vi vänta ca en timme sittandes på en trästock medan 12345 andra turistgrupper transporterades ut och in ur grottorna.

 

Till sluuuut var det äntligen vår tur, och vi hade tyvärr hunnit bli lite uttråkade av väntan så när det var dags för den stereotypiska asiatiska fotograferingen ("Ma'am, Sir - Look heeeeree, Smile Sir! Wave for the camera! Say, WE LOVE UNDERGROUND RIVERRRRR WOOHOOOO") var vi inte riktigt lika entusiastiska som de andra i båten. Men långsamt gled vi fram mot öppningen i berget medan svalorna kretsande kring huvudet och lukten av fladdermusbajs kittlade våra näshår. 

 

Grottorna var fantastiska! Stora, steniga salar med stalaktiter och stalaktiter och tusen efter tusen fladdermöss hängandes i taket. "Refrain from having you mouth open when you look at the ceiling Ma'am, Sir - if you don't want to taste delicacy bat poop". Mhm, men mums! Det blev mycket andning genom näsan efter det. 

 

The downside of it all visade sig vara att filippinarna verkar ha en, vad vi i Sverige skulle säga, barnslig humor. Vi fick inte höra så jättemycket om när grottan upptäcktes, vilka djur som bor där i och sånt intressant - däremot fick vi veta precis hur många av stalaktiterna och stalaktiterna som liknade snoppar, bröst och nakna kvinnor. Och dessa skämt mottogs med högljudda skratt av de andra i båten. Femte gången guiden sa nåt i stil med "That one over there, Uhoh, what does thaaaaaaat look like" med skrikande skratt till följd måste vi erkänna att vi tröttnade lite. Hade vi haft bättre ficklampor än vad vi hade (en lysmask hade gjort ett bättre jobb för oss) hade vi kunnat lysa runt mer själva, men vi valde att sålla bort det som sas lite och bara titta själva. Det är ju ändå en flera kilometer lång grotta UNDER BERGET! Superhäftigt verkligen. 

 

En båt- och bussresa senare vi klara med äventyrandet för dagen. Det bästa var nog Superman-glidningen i och med att det både var en seger i kampen mot höjdskräcken, och en sjukt kul upplevelse. Två dagar efter vårt upptäckande begav vi oss iväg mot El Nido. Mer om det kommer strax - vi har faktiskt varit duktiga och komponerat ihop flera inlägg! Så håll ögonen öppna! 

 

Tjolahopp!

 

Sorry för suddiga foton, det är ett fotat foto så det blev lite sisädär.